efter snittet.

Nu har det gått tre veckor sedan Lykke kom till oss, två veckor sedan min mage ännu en gång öppnades upp och syddes ihop. Det har varit stor skillnad på tiden efter snittet med Harry och tiden efter detta snittet. 
 
Att det har varit såpass stor skillnad tror jag har berott mycket på min inställning till att dels komma hem till Harry men också viljan att hitta tillbaka till vardagen - och min egen kropp, snabbare än sist gång. Denna gången var jag fast besluten att komma ur sängen samma dag som snittet. Det var en av de första sakerna jag sa till Robin när det väl var bestämt att det skulle bli snitt "Se till att jag kommer ur sängen snabbt, det måste du hjälpa mig med". För med Harry tog det tre dagar innan jag ens kunde sätta mig upp på sängkanten och sedan ställa mig upp. 
 
När vi kom tillbaka till vårt rum på förlossningen efter snittet så kom det en barnmorska och skulle byta lite lakarn som var blodiga och jag kunde då utan problem gå upp i brygga - och det gjorde mig själv förvånad, men glad. Jag frågade då när jag skulle få gå ur sängen, barnmorskan skrattade då och sa att jag iallafall måste vänta tills bedövningen släppt helt. Cirka fyra timmar efter att jag blev ihopsydd satte jag mig upp på sängkanten, själv - och klarade av att gå ifrån sängen in på toaletten. Det gick inte snabbt och jag var väldigt yr, men det gick och smärtan var trots allt hanterbar. Hade jag kunnat, hade jag gjort ett glädjeskutt där och då. 
 
Och så har det fortsatt, allting har gått bra. Hade väldigt ont dagen efter vi kom hem, tänkte att nu är någonting tokigt men insåg ganska snabbt att det var eftervärkar jag upplevde. Efter snittet med Harry fick jag fortfarande morfinsprutor ett par dagar efter snittet, vilket gjorde att jag aldrig kände eftervärkarna då. Jag har nu tagit bort förbandet och har nu enbart "stripes" över ärret som skall bytas ut regelbundet och användas upp till ett halvår efter snittet - för att det skall läka ihop fint. Jag slutade äta smärtstillande efter cirka två veckor och tar endast vid behov nu, så skönt! 
Allm�nt, Graviditet - Lillasyster | | Kommentera |

Snittet.

Först och främst vill jag ge kredd åt all personal inne i operationssalen, konstigt hur man kan känna sig så trygg när man ligger där helt blottad - med helt okända människor. 
 
Strax innan 14 tiden blev jag iväg rullad till operationssalen, den snygga operationsmössan åkte på ännu en gång. Det är en konstig känsla man har vid det här laget, speciellt vid snitt nummer två - man vet att inom kort har jag mitt barn på utsidan och strax därefter gör allting ont som fan. 

Men iallafall, när vi kom in på operationssalen hoppade jag smidigt (inte) över till operationsbordet där det sattes ännu en nål - för den första nålen var upptagen med att ge mig glukos (Fastande mage + insulin + tabletter = ingen toppen kombo). Sedan var det dags för ryggbedövningen och jag fick lägga mig på sidan och kura ihop mig, vilket inte är det lättaste när man har en mage lika stor som en pilatesboll. När de stuckit klart och ryggbedövningen är på plats känner man sakta hur halva kroppen domnar bort, man tror att man har full kontroll på t.ex. sina ben tills man försöker röra på dom och inser att man bara skakar lite lätt på överkroppen. 
 
Sedan blev jag tiltad lite på sidan, för att magen inte skall trycka på den stora kroppspulsåldern och ungefär då, efter att läkarna har kollat att bedövningen har tagit så kör läkarna igång. Sedan gick allting fort, tills den lille arge bebisen var ute. Har verkligen ingen tidsuppfattning men Robin säger att det tog ungefär 10-15 minuter från att de började tills att hon var ute. 14:38 såg hon dagsljuset för första gången. Och arg var ordet, hon började skrika innan läkarna hade hunnit få ut hela henne. Att hon skriker är så skönt för mammahjärtat, då vet man att hon antagligen mår bra - tydligen är det relativt vanligt vid snitt att barnen inte skriker då de kan få fostervatten i lungorna. Direkt när hon hade kommit ut så kom de och visade henne för oss, lilla Lykke. Så fin och hon såg ut som en rejäl bebis, en rejäl bebis som skriker och är så fin. Därefter tar barnmorskan ut henne till ett undersökningsrum där en barnläkare kollar på henne, när dom är färdiga kommer Robin ut med henne till mig och visar henne ännu en gång och sitter intill mig en stund. När Robin då berättar vad hon vägde så trodde jag honom inte och var tvungen att fråga honom två gånger vad hon vägde, jag var så bombis på att hon skulle väga runt 4,5 kg. Men nej, hon vägde 3698 gram. Lilltjejen. 
 
Runt den här tiden börjar jag må oerhört illa och jag inbillar mig (?) att det gör ont när de gräver och trycker på magen. Tror även mitt blodtryck sjunker nu så jag får dels medicin för det men också för illmåendet, samt att jag får en kall handduk i pannan. Denna gången var det mycket jobbigare efter att hon kom ut än vad det var när Harry precis hade kommit ut, Lykke skrek och jag mådde illa och den kombon blev inte toppen. Trodde vid flera tillfällen att jag skulle vara tvungen och spy - men klarade mig. Kommer ihåg att jag vid flera tillfällen tänkte "Söv mig istället", så jag antar att jag måste mått rätt risigt. 
 
Efter en stund hörde vi alla hur Lykkes mage kurrade, det var antagligen därför hon var så arg haha. Så Robin och Lykke går tillbaka till vårt rum på förlossningen för att mata henne med kopp - för i och med att jag har haft graviditetsdiabetes så behövs hon tillläggs matas inom en timma efter att hon kommit ut, för att inte riskera lågt blodsocker. Medan de gick iväg så syddes jag ihop det sista, kommer ihåg att jag flera gånger frågade hur mycket det var kvar - precis som ett barn som undrar hur långt det är kvar av bilresan. Tillslut var läkarna färdiga och de berättade att jag inte hade blött speciellt mycket under snittet och att det var bra, de berättade också att mitt förra snitt hade läkt superfint. 
 
När allting var färdigt flyttades jag över till en annan säng och blev tillbaka rullad till vårt förlossningsrum där Robin och Lykke var. Äntligen färdig. Äntligen var hon här. Nu var det bara storebror som fattades!

(null)
(null)
(null)
(null)

🖤🖤🖤

Graviditet - Lillasyster, Lykke 0-4 månadera | | En kommentar |

Igångsättning del 4/4

(null)
1. Efter en nattsömn startades dagen med en ctgkurva, prover och de satte en nål i handen inför vad som skall komma ska. Äntligen!
 
(null)
2. En läkaren kom in och undersökte mig och delade inte gårdagens läkare åsikter, såklart. "Tappen för lång och bebis ej fixerad". Hon kunde ej ta hål på hinnorna, såklart.Tar man hål på hinnorna när bebisen inte har möjligheten att sjunka ner kan det bli komplikationer med navelsträngen tydligen, ingenting vi ville riskera heller såklart. Läkaren gick iväg för att prata med bakjouren och kvar blev vi, snopna.. 
 
(null)
3. Barnmorskan, läkaren och överläkaren var precis inne hos oss. Överläkaren kände också på tappen och kom fram till samma sak som läkaren, tappen är för omogen. Hur envis livmodertapp kan man ens ha känner jag? Jag är tydligen inte gjord för att föda barn. Men nu vart det iallafall bestämt, hur det blir. 
 
(null)
(null)
4. Det blir snitt! Har nu duschat och tvättat mig med den fantastiska tvålen som luktar lus-medel. När snittet blir återstår att se lite, klockan 14 har jag iallafall varit fastande i 6 timmar vilket är ett krav. Men sedan beror det ju helt på trycket på förlossningen! Men hoppas innerligt att det blir idag & inte imorgon - nu när det väl är bestämt. 
 
Fortsättning följer.. 
Graviditet - Lillasyster | | Kommentera |
Upp